londonkollo

när jag typar in det sedvanliga 'saknarer' så känner jag att jag förstår vad sofia menar. sverige i alla ära. verkligen. men jag kan det här, det är inte tillräckligt tillfredsställande. inte just nu. inte när london finns med sin äckliga kyla och skitiga närvaro. allt är relativt som min 82-åriga farfar sa när jag utbrast att -shit jag blir 20 nästa år fan vad gammalt.

även om jag nu sitter med ett 100megabit internet i ett kök utan leggings under jeansen så är det... för att citera den svenska filmen tillsammans: hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam. okej inte gröt- det går fan fetbort, men kanske en knäckemacka? om jag har några kvar när jag kommer hem dvs.... husmusen kan ha ätit opp dom. möjligheten finns.

men lyxen att kunna stanna tiden, få den att frysa till. trycka på paus- dra till sverige- för att sedan återvända och playa bandet. tid för vila, ro, beslut, eftertanke och reflektion. underbart är kort. önskar att jag kunde få stanna två tre dagar till, för att få lite till. snälla lite till? hinna med och räcka till. men jag är nöjd ändå, med det jag fick.

om ett par timmar blir det flyga för hela slanten. och med lock i öronen kommer jag lägga mig i en fuktig säng med en rödvinsbefläckad kudde för att känna; här bor jag.

känns helt ok.

vi ses hemma!

xx